Johanna Jonsson eller som hon också kallades av syskonbarnen,Tant Jo, föddes 10 augusti 1888. Hon växte upp som barn i huset hos sin moster och hennes familj i Risrösta. Stugan står fortfarande kvar, sista huset på vägen mot Idre. En liten röd stuga med vita fönsterluckor.
Redan från födseln hade hon starkt nedsatt syn. Skolarbetet klarade hon genom att modern/mostern läste läxorna högt för henne.
Vid 18 års ålder började hon en 3-årig utbildning vid Blindskolan i Uppsala. Förutom vanligt blindhandarbete lärde hon sig blindskrift och maskinskrivning.
Både före och efter Blindskolan var hon ute i förvärvsarbete, bl.a på Särna sjukstuga där hon arbetade tillsammans med sin yngre fostersyster Emma.
Johanna har skrivit dikter alltsedan barndomen, många av dikterna är daterade. Den äldsta är skriven 1905, då hon var 17 år gammal och bedrövad över sitt handikapp.
Den sista daterade dikt vi hittat, "Killingarna" är daterad 1959. Många av dikterna har en målande beskrivning av både landskap, människor och djur.
Stora delar av sitt liv levde hon i Uppsala, där också hennes syster bildade familj så småningom. Blind-Johanna dog i Uppsala 1967.
Under alla år var Johanna regelbundet på besök hos fosterfadern Per Håkansson "Håken-Per". Efter hans död 1946 gästade hon sin yngre styvbror Julius Persson och hans familj när hon var i Särna. Hon har också skrivit en vacker dikt om Håken-Pers jordafärd. Många av hennes dikter är skrivna på Särnamål, men de flesta på svenska. Uppsala Baptistförsamling, där hon var medlem, utgav 1965 en liten bok med ett 60-tal dikter. Behållningen gick oavkortat till kristen mission.
