Tull-Sven - Fjöstes Sven Jönsson
Sven föddes 1876 i byn Kryptjärn, en liten by om fem gårdar några km öster om Särna. Familjen levde under mycket fattiga förhållanden. När Sven var i 14-årsåldern plockade han en dag ihop de pinaler han ägde, bl a bibel och psalmbok. Tog allt i en ryggsäck och knatade iväg. Sedan gick han resten av livet och övernattade oftast i lador och fjös. Troligen var det hungern som orsakade att han började vandra. Han var helt enkelt rädd för att svälta ihjäl.
Från folkskolan var han känd för ett gott läshuvud. Han var intelligent och kunde hela psalmboken och stora delar av bibeln utantill. Varhelst någon ville lyssna på honom - predikade han Guds ord. Han var själv en flitig kyrkobesökare och hade en mycket vacker och stark sångröst.
Han blev väl inte alltid så glatt välkomnad i alla gårdar. På grund av lössen fick han mest övernatta i fjös och lador. Men han stod också för kommunikation mellan gårdar och byar. Sven var känd för sitt goda minne och var väl förtrogen med gårdarnas släktförhållanden, så han kom också med nyheter.
Gårdsfolket kunde inte räkna med att få något arbete utfört som tack för mat och logi. Han hade en ovilja mot arbete. Sven ställde och smorde ofta klockorna i gårdarna. Men uppfattningarna går isär om hans färdigheter som urmakare. Han lär ibland ha kommit till någon gård och varit alldeles utsvulten så han knappt orkade gå. Men han tiggde ändå aldrig. Han kunde dock ibland komma med någon "fin vink" om vad han ville ha.
Minnet om denne "Guds vandringsman" lever ännu kvar bland folket i Dalarna och Härjedalens fjällbygder. Sven avled 1940 och på Särna kyrkogård finns en minnessten vid hans grav.